Denna bok baseras på en väldigt
populär musikal med samma namn av Steven Levenson, Benj Pasek och Justin Paul
som spelats på Broadway och över hela USA. Musikalen har vunnit sex stycken
Tony Awards, bland annat för bästa musikal och bästa musikalartist.
Evan Hansen har det inte så lätt. Hans
pappa har lämnat honom och mamman och flyttat till andra sidan landet och
skaffat en ny familj. Mamman gör så gott hon kan för att försörja dem genom
sitt jobb på sjukhuset men hon jobbar mycket och långa skift så Evan känner att
han knappt pratar med eller ens ser henne emellanåt. Evan har det också jobbigt
i skolan med det sociala. Han uppfattas som rätt egen och har svårt att umgås med
övriga i skolan och skaffa vänner. Han ser den rättframma Jared som en vän, men
Jared är väldigt noga med att alltid påpeka att han främst är en vän till
familjen och inte så mycket mer än så.
Under sommaren har Evan ramlat från
ett träd när han sommarjobbade och han har därför ett gips runt armen. Mamman kommer
med den briljanta idén att han ska be eleverna i skolan att signera gipset och
skickar med en märkpenna första skoldagen efter lovet. Det är ju den ultimata
samtalsöppnaren enligt henne. I skolan går det dock sådär. Han lyckas i alla
fall få en av skolans värstingar, Connor Murphy, att skriva sitt namn stort och
tydligt på gipset. I nästa stund får Connor tag i det brev Evan skrivit till
sig själv som en uppgift från hans psykolog. Ett brev han börjar ”Dear Evan
Hansen” och avslutar med ”Sincerely, your best and most dearest friend, Me”. Ett
brev där han för en gångs skull skrivit om hur hopplöst allt känns och hur
osynlig han är för världen. Ett brev där han nämner att Connors syster Zoe är
hans livlina, Zoe som Evan länge varit hemligt förälskad i utan att avslöja det
för någon. Connor uppfattar det som att Evan skrivit brevet för att jävlas med
honom, blir arg och tar brevet, och Evan ägnar de närmaste dagarna åt att ha
ångest över och föreställa sig på vilka olika sätt Connor kan sprida brevet så
att hela skolan får veta. Men inget händer och han börjar slappna av.
Några dagar senare blir Evan
inkallad till rektorn. Där sitter en man och en kvinna som han aldrig sett
tidigare. Och de har hans brev. Det är Connors föräldrar och det visar sig att Connor
har begått självmord. Föräldrarna hittade Evans brev i Connors ficka och är nu
övertygade om att deras son skrivit brevet till Evan och att de var bästa
vänner i hemlighet. Det stora och tydliga CONNOR på Evans gips gör dem än mer
övertygade. Evan blir bjuden till familjen på middag och av någon anledning
börjar Evan hitta på historier om allt Connor och han brukade göra tillsammans
vilka föräldrarna ivrigt suger åt sig. Detta är bara början och lögnen blir
större och större. Samtidigt slutar Evan vara osynlig i skolan, han och Zoe
börjar umgås mer och mer och han märker att föräldrarna finner en tröst i hans
historier. Är inte sanningen alltid det rätta och bästa? Eller är det okej att
ljuga om lögnen faktiskt hjälper människor? Och kan en lögn växa sig hur stor
som helst utan att spricka till slut?
/Skolbibliotekarie-Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar