"En tid för mirakel" av Karen Thompson Walker

Julia är 11 år när insaktningen börjar. Hon lever ett helt vanligt liv med sina föräldrar i Kalifornien och umgås med sin bästa kompis Hanna så ofta det bara går samtidigt som hon är lite småkär i Seth. Men så en lördag, när hon och Hanna precis tagit på sig fotbollskläder och dubbskor och satt upp håret redo för match, får de veta att det upptäckts att jordens rotation har börjat avta. Jorden snurrar långsammare och långsammare. Dagen har plötsligt blivit några minuter längre och natten likaså. Och det blir bara värre och värre. Snart är dygnen 30 timmar långa. Så småningom blir de 50, och det bara fortsätter.

Ingen vet varför insaktningen börjat och inte heller hur den kommer att påverka jorden och dess invånare. Små förändringar kommer krypande med fåglar som plötsligt inte kan bemästra tyngdkraften och faller ner från himlen, säd som inte kan växa och människor som blir sjuka av den konstiga dygnsrytmen och påverkan på gravitationen. Håller jorden på att gå under, eller vad är det som händer?

Efter ett tags förvirring bestämmer myndigheterna att hela landet ska gå efter klocktiden. Tidigare fick invånarna mer eller mindre gissa sig till när bussar skulle gå och skolor skulle börja eftersom solens upp- och nedgång inte gick att lita på. Beslutet om införandet av klocktid innebär att man följer 24-timmarsklockan oavsett var solen står på himlen. Är det strålande solsken när klockan visar 22.00 och läggdags så är det bara till att gå och lägga sig, och är det beckmörkt vid lunchrasten så är det bara att gilla läget. Detta beslut leder dock till motsättningar inom samhället och det finns människor som bestämmer sig för att istället följa realtiden, alltså försöka sova när det är natt och vara uppe när det är dag oavsett vad klockan visar.

När beskedet först kommer får människor lite panik och börjar hamstra konserver och oroa sig för att slutet är nära, men sakta återgår allt till att vara någorlunda normalt. Människorna försöker leva sina liv som vanligt och Julias vardag fortsätter. Hon tar bussen till skolan, funderar över hur hon ska komma närmar Seth och oroar sig för att föräldrarna grälar mer och mer. Hanna flyttar tillfälligt iväg till ett nyuppbyggt samhälle ute i öknen för att invänta jordens undergång med sin familj och när de kommer tillbaka är hon förändrad. Plötsligt vill Hanna inte umgås med Julia längre, och Julia förstår inte alls varför.

Boken är en dystopisk framtidsskildring där en flickas vardag, uppväxt och hur det är att vara 11 år mixas med farhågor om jordens eventuella undergång som sakta, sakta smyger sig på. Det är inga stora explosioner eller katastrofer som man kanske traditionellt tänker ska ingå in en bok om jordens undergång utan hotet finns ständigt där, krypande i bakgrunden.

/Skolbibliotekarie-Josefine