Lovisa bor i Göteborg och närmar
sig trettio. Hon bor i en lägenhet tillsammans med två kompisar, jobbar på Friluftsliv
& Fritid som hon avskyr och känner att hon är totalt talanglös. Hon bara
väntar på att livet ska dra igång och börja på riktigt, men det händer liksom
inget. Hon spanar i smyg på gullige Adrian på jobbet, bråkar med personalchefen
Lukas så ofta hon kan och försöker undvika jackavdelningen för allt i världen
eftersom den är tråkigaste stället att tillbringa dagen på ever. Av någon
anledning hamnar hon ofta där. Ofta som straff för att hon inte kan låta bli
att skämta med kunderna (på fel sätt), skälla ut kunder som inte kan bete sig
eller käfta emot Lukas eller chefen Ulla.
Varje fredag träffar hon sina bästa
vänner på samma restaurang och de har högljudda samtal, med mycket alkohol
inblandad. Lovisa får rådet att ragga som hon shoppar. När man ska köpa ett par
skor så sitter man ju inte och väntar på att skorna ska komma fram till en och
man stalkar inte skorna på Instagram. Istället går man fram till dem och säger ”er
ska jag ha”. Lovisa bestämmer sig för att lyda rådet och tar mod till sig och
berättar för Adrian vad hon känner och plötsligt är han hennes. Men är Adrian
verkligen så perfekt som han verkade på avstånd?
Lovisa och hennes vänner pratar om precis
allt. Allt utom vad som hänt Lovisas syster Olivia som också var en i gänget.
Kompisarna tror att Olivia bor i Stockholm, men egentligen är hon inlagd på en
psykiatrisk avdelning eftersom hon lider av depression och har försökt ta sitt
liv. Lovisa hatar sina föräldrar för att de inte kan inse att Olivia lider av
en allvarlig sjukdom. De vill istället att hon ska bli utskriven så fort som
möjligt eftersom de är övertygade om att hon kommer att bli frisk bara hon får
komma hem och vila. Lovisa kämpar dock för att hon ska vara fortsatt inlagd och
hon är den enda som hälsar på Olivia. Föräldrarna vägrar inse att hon är sjuk
och vill inte se henne inspärrad.
Boken är uppbyggd litegrann som en
dagbok med datum och klockslag och drastisk humor blandas med djupt allvar.
/Skolbibliotekarie-Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar