Det är 1989 och vi befinner oss i New York. Sjukdomen AIDS sprids över världen och ingen vet så himla mycket om orsaker och botemedel. Det man vet är att sjukdomen verkar vara extra vanlig hos homosexuella och många är rädda för att bli smittade.
Judy ser upp till sin morbror Stephen som är gay och har AIDS. Han har alltid varit som en extra förälder för henne och har alltid funnits där. Varje söndag har Judy och hennes bästa kompis Art filmkväll hos Stephen och ser gamla svartvita filmer som Stephen älskar. Stephen är med i aktivistgruppen ACT UP som kämpar för queera personers rättigheter och Judy och Art följer också med på mötena. De vill också göra sina röster hörda. De vill också kämpa för att förändra världen.
Art, eller Bartholomew Emerson Grant VI som är hans fullständiga namn, är homosexuell vilket inte alls uppskattas av hans rika och konservativa föräldrar. De är också väldigt missnöjda med att Art umgås med Stephen som de tycker verkar ha dåligt inflytande på honom. Men Art bryr sig inte. Han är den typiskt rebelliska rikemanssonen som går sin egen väg. Hans stora intresse är fotografering, något som föräldrarna inte heller är helt nöjda med, och han dokumenterar ACT UPs protester genom sin kamera.
Reza har precis flyttat från Toronto och ska nu bo hos sin mammas nya man tillsammans med mamman och styvbrodern Saadi. Familjen kommer ursprungligen från Iran. Reza har precis insett att han är homosexuell och är livrädd för att hans hemlighet ska komma ut, samtidigt som han även är livrädd för att dö i AIDS som alla homosexuella verkar göra förr eller senare.
När Judy träffar Reza blir hon omedelbart förälskad och de börjar dejta. Problemet är ju dock att Reza egentligen inte gillar Judy på det sättet, att det mest är ett sätt för honom att förneka sin homosexualitet. När han dessutom märker att han har känslor för Art blir det ännu värre.
Kommer Reza hitta modet att vara
sig själv? Hur ska han undgå att såra Judy? Och när kommer världen börja ta
homosexuellas rättigheter och AIDS-frågan på allvar?
/Skolbibliotekarie-Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar