En plats i himlen
I tre års tid försökte du ta tag i min hand och dra mig ner på marken. Men under tre års tid var jag fast uppe i himlen långt ifrån dig.
Jag föll två gånger. Två gånger som inte var för dig. Sen klättrade jag upp i himlen igen dit vi alla börjar våra liv och dit vi alla avslutar de. Jag lät dig inte dra mig ner från molnet jag satt på. Jag lät mig inte falla.
Men så en dag föll jag. Det var inte som det brukar vara, ett pladask ner på marken. Denna gången var det någon som fångade mig. Ett par starka armar offrade båda sina händer och lät mig landa tryggt och mjukt.
Amberly hörde tunga fotsteg och stängde fort igen det röda anteckningsblocket när James kom in i rummet. Rummet var litet och blått. Både sängen och kläderna i byrån var alldeles för små för de båda. James la armarna om sin hustru och gav henne en mjuk kyss på hjässan. Hans ögon glittrade när han såg på henne, när han såg på sitt livs mening. Amberly mötte hans blick och föll på nytt. Hon såg mannen som offrat allt för henne. Hon såg mannen som flyttat tusentals mil och gett upp alla sina drömmar för att uppfylla hennes. Hon såg mannen som snart skulle bli pappan till hennes barn.
James la armen runt hennes midja och granskade hennes ansikte. Först log han, sedan blev han allvarlig. Han svalde hårt innan han berättade att han måste åka iväg. Han skyndade sig med att lägga till att han inte skulle bli borta länge, endast ett par dagar. Tanken på att vara borta från sin hustru sved i hjärtat.
James åkte. Amberly gick i dagar och längtade efter sin make. Hon stod inte ut att vänta efter sitt livs glädje. Och så en dag knackade det på dörren. Amberly flög upp från stolen hon suttit på och var överlycklig över att få välkomna sin make. Men mannen som stod utanför dörren var inte James.
Amberly öppnade den röda anteckningsboken och började skriva.
Du gav upp hela ditt liv för min skull. Du gjorde mig till den lyckligaste kvinnan i världen. Du fångade mig när jag föll ner från himlen. Nu är det min tur att släppa din hand så att du får stiga upp till den plats vi alla kommer komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar