Jag orkar inte mer
- Vilka människor, jag blir lika trött varje gång,
sade fabriksägaren till sig själv högt. Och vad glor du på? Sätt fart och jobba
om du vill ha en slant! Sade han till mig på ett bestämt och lite argt sätt.
- Ja det ska jag! Sade jag till honom lite
ledsamt.
- Bra! Sade han till mig och stack iväg till sitt kontor.
Jag trär symaskinen och tar fram mina redskap och material. Maskinen är precis träd och mallen är framtagen när jag känner något som tar i ryggen. Som att något slår på mig fast ingen är där. Jag ställer mig upp men vill bara sätta mig ner igen. Jag känner ett kraftigt illamående och huvudvärk. Ett hopp om att någon kan hjälpa mig är det enda jag ser nu. Eftersom att jag jobbar på kväll är jag ensam kvar här. Jag ropar på fabriksägaren men han hör mig inte. Jag börjar känna mig orolig nu.
Jag måste kräkas nu. Jag går iväg till toaletten och på
vägen tillbaka möts jag av en arg blick hos fabriksägaren.
- Och vad gör du, Henrich? Ska inte du ta och
jobba? Frågade mig fabriksägaren lite sådära arg.
- Jag känner mig inte alls bra Herr Carson, jag
kan verkligen inte jobba mer.
- Jag har ont i huvudet och har kraftig ryggvärk.
Kan inte Herr Carson ha lite förstånd för mig? Frågade jag Herr Carson lite
snällt.
- Det har jag också haft men har ändå kunnat jobba i 40 år. Sätt fart och jobba nu istället för att stå här och gnälla! Jag är redan trött på allt detta tjat och gnäll så gör mig inte mer irriterad än vad jag redan är. Svarade Carson hårt och bestämt.
Jag går tillbaka till min arbetsplats och fortsätter jobba. Jag bara känner hur jag vill lägga mig ner och vila. Det återstår inte lång tid förens arbetsdagen är slut men varje sekund räknas nu. Nu måste jag lägga mig, oavsett vad. Jag lägger mig på det hårda golvet, i alla fall bättre än den hårda trästolen. Jag hör fotsteg en bit bort komma med språng. Det enda jag tänker nu är om jag ska försöka stiga upp utan att han märker att jag har lagt mig eller ligga kvar här. Mina tankar sprids och snurras som en virvelvind i mitt huvud när jag plötsligt ser ett bestämt ansikte framför mig. Nu får det vara nog!........
Rösta här: https://forms.gle/ngCVMtBoymAQ6NTi9
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar