Niko flyttar från småstaden som
ingen kommer ihåg namnet på till den större staden där hon ska börja plugga
genusvetenskap på universitetet. Hon blir inneboende hos en gammal dam och tycker
det är skönt att komma ifrån småstadens kvävande känsla, att äntligen få bli
fri. Ungdomskärleken Toffee, Nikos första och enda förhållande, är kvar i
småstaden och Niko klarar sig utan honom.
På en buss träffar hon Emmy, Emmy
som hon ohjälpligt dras till. Allt känns förtrollat och härligt. Emmy är butch
och vegan, och hon lockar fram Nikos kvinnliga och flickiga sida. Men Emmy vill
leva livet tillsammans på ett helt annat sätt än vad Niko vill. Emmy vill boka
in gemensamma grejer på kvällarna, planera och laga matlådor, pyssla med
växterna och odla örter i små krukor i fönstret. Niko förstår inte riktigt. Hon
vill vara ute sent och dansa och festa. Hon vill leva livet. Hon vill ta alla
chanser hon får att få känna sig fri. Niko förstår inte alls varför Emmy blir
så himla upprörd när hon kommer hem sent. Hon förstår inte varför hon sitter
och väntar med middagen klar. Emmy ser det som att det är självklart att man i
ett förhållande meddelar om man inte kommer hem till middagen, Niko tycker att
man kan få vara lite mer spontan och inte så kontrollerande.
Efter ett tag börjar Niko känna det
som att väggarna i lägenheten krymper omkring henne, hon känner sig
klaustrofobisk. Men samtidigt är kärleken för Emmy stor. Kan hon bara strunta i
kärleken och istället satsa på sin egen identitet? Gör man så? Är inte kärleken
det viktigaste? Allt annat borde väl gå att kompromissa om? Men Niko kan inte
hjälpa att hon känner sig mer och mer instängd. Det där med att leva
tillsammans med någon annan är svårt. Men är det för svårt?
I början av boken har de gjort slut
och Niko har flyttat ut. Hon försöker desperat få tag på Emmy men hon kommer
bara till telefonsvararen. Igen och igen och igen. Bit för bit får vi veta vad
som hände, vad som ledde till att det inte funkade.
/Skolbibliotekarie-Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar