"Mitt klimatkatastrofala liv" av Saci Lloyd

Denna bok är skriven i dagboksform av en tjej som heter Laura och utspelar sig i London 2015. Egentligen är den en framtidsskildring, även fast det är dåtid för oss, då den skrevs 2008 och då var tänkt att utspela sig några år in i framtiden. Dock kan man kanske känna ett de extrema klimatförändringar med flodvågor som drar fram och ett södra Europa som är helt sönderbränt som beskrivs i boken ligger en bit längre fram i framtiden än några år.

I London har man kommit fram till att något måste göras åt alla koldioxidutsläpp. Vädret har påverkats och för att minska koldioxidutsläppen inför den brittiska regeringen, som första i världen, en ransonering av energiförbrukningen. Alla i landet blir tilldelade så kallade koldioxidkort och på dessa finns en rad med gröna rutor som sakta byts ut mot röda medan energin förbrukas. När sedan den sista rutan är förbrukat så är det även slut på energiförbrukningen. Alla får 200 poäng per månad och är de slut så är de slut. Så varje gång man duschar eller laddar mobilen så förbrukar man energipoäng, och till slut handlar det kanske om att välja mellan att ta en dusch eller just ladda mobilen för poängen räcker inte till både och. Kanske inte ett helt lätt val. Pastan blir hård eftersom ugnen plötsligt stänger av och att människor får lämna tillbaka sina grejer i affären eftersom ransoneringskortet tagit slut. Alla invånare i landet får duscha högst fem minuter, bada en gång i veckan och använda dator och tv sammanlagt två timmar om dagen. Även kläder ransoneras.

Laura försöker leva ett så normalt liv som möjligt trots ransoneringarna, men det är inte helt lätt. Det är ju inte lätt att vara tonåring i vanliga fall och detta försvårar ytterligare. Dessutom beter sig hennes familj lite halvkonstigt. Hennes syster drar iväg till Ibiza och förbrukar hela familjens poäng för en månad. Hennes pappa bestämmer sig för att sälja bilen och köper istället en skottkärra, verktyg och en gris för att lite börja om från scratch. Invånarna i Storbritannien är väldigt missnöjda med ransoneringen och känner att poängen inte räcker någonstans, men frågan är egentligen vilka vanor som känns som nödvändiga som egentligen faktiskt är det. I vilket fall bubblar det av vrede under ytan och människor är på väg att bli desperata. Många tar såklart chansen att fuska sig till mer poäng och lura systemet, de har svårt att se att detta är för allas bästa. De som har råd köper mer poäng och har därför råd att leva vidare nästan som förut. Det faktum att det faktiskt bara är i Storbritannien som detta införts, alla andra lever på och slösar som vanligt, bidrar också till missnöjet. 

Laura anklagar sina föräldrar och som hon säger ”deras själviska generation” som har sett till att det har blivit som det har blivit. Hon är ständigt rädd för att det ska bli värre, att det kanske ska sluta i en katastrof, att de är för sent ute. Ett oväder härjar i Europa och översvämningen hotar London.

Boken finns även på engelska som "The carbon diaries 2015" och fortsätter med "The carbon diaries 2017" (som dock inte är översatt till svenska). 

/Skolbibliotekarie-Josefine